MEDICINSK BAKGRUND Konventionell röntgenundersökning av skelett är sedan decennier en erkänd och beprövad metod där framför allt skelettet kan bedömas medan mjukdelarna är mer svårbedömda. Vanliga frågeställningar är skelettförändringar, frakturer, luxationer samt bedömning av ledspalter, utgjutning, förkalkning, fri kropp, artros och artrit. Mjukdelssvullnad samt diskdegeneration kan översiktligt bedömas vid undersökning av ryggraden liksom kontroll av fusion, läkning och ev osteosyntesmaterial. Belastade bilder/provokation används vid vissa undersökningar för att bedöma ledens utseende under påfrestning. Provokation ska inte användas vid färsk skelettskada eller vid halsryggsröntgen av t ex Bechterew-patienter. Konventionell röntgen ingår vid preoperativ planering av artrodes/plastik samt postoperativt i uppföljning av operationsresultat då protesläge/-lossning, spikglidning och läkning bedöms. Kartläggning och kontroll av läkning av skelettfrakturer/luxationer utförs vanligen med konventionell metod. Metoden kan även användas vid bedömning/utredning av infektion i skelett samt tumörer och metastaser i skelett. |
Indikationer Undersökningen är indicerad vid frågeställningarna: Fraktur, luxation, tumör, infektion, skelettförändring
Undersökning av leder är även indicerade vid frågeställning artrit/artros
Ytterligare frågeställningar kan förekomma i de organspecifika metodbeskrivningarna.
Kontraindikationer Belastning/provokation: Vid misstanke om eller verifierad färsk skelettskada ska provokation/belastning endast ske efter bedömning av radiolog.
Vid fraktur i halsrygg ska ev halskrage ej tas av utan speciell ordination. |