Bild och funktion, Skånes Universitetssjukhus

Bäcken, protesbäcken, höftled, sacrum/coccyx, sacroiliacaleder	SOS-kod: 62600, 62632, 62700, 62800, 63900, 63907, 63930, 64000, 64300, 64307 Ansvarig metodsida: Anita Brinck
Metodansvarig läkare: Ingvar Kristiansson Metodansvarig röntgensjuksköterska/BMA: Daniel Molina Metodansvarig röntgensjuksköterska/BMA: Nikola Jelecanin

MEDICINSK BAKGRUND
Konventionell röntgenundersökning av skelett är sedan decennier en erkänd och beprövad metod där framför allt skelettet kan bedömas medan mjukdelarna är mer svårbedömda.

Vanliga frågeställningar är skelettförändringar, frakturer, luxationer samt bedömning av ledspalter, utgjutning, förkalkning, fri kropp, artros och artrit.

Mjukdelssvullnad samt diskdegeneration kan översiktligt bedömas vid undersökning av ryggraden liksom kontroll av fusion, läkning och ev osteosyntesmaterial.

Belastade bilder/provokation används vid vissa undersökningar för att bedöma ledens utseende under påfrestning. Provokation ska inte användas vid färsk skelettskada eller vid halsryggsröntgen av t ex Bechterew-patienter.

Konventionell röntgen ingår vid preoperativ planering av artrodes/plastik samt postoperativt i uppföljning av operationsresultat då protesläge/-lossning, spikglidning och läkning bedöms.

Kartläggning och kontroll av läkning av skelettfrakturer/luxationer utförs vanligen med konventionell metod.

Metoden kan även användas vid bedömning/utredning av infektion i skelett samt tumörer och metastaser i skelett.

Indikationer Undersökningen är indicerad vid frågeställningarna:

Fraktur, luxation, tumör, infektion, skelettförändring

Undersökning av leder är även indicerade vid frågeställning artrit/artros

Ytterligare frågeställningar kan förekomma i de organspecifika metodbeskrivningarna.

Kontraindikationer Belastning/provokation: Vid misstanke om eller verifierad färsk skelettskada ska provokation/belastning endast ske efter bedömning av radiolog.

Vid fraktur i halsrygg ska ev halskrage ej tas av utan speciell ordination.

VALIDERING Konventionell röntgenundersökning är en väl beprövad, vedertagen, lättillgänglig standardmetod och dess värde som första undersökning har framhållits i flera handböcker.

Vid trauma kan man bedöma förekomst av fraktur, grad av dislokation i frakturen samt luxation. Frakturlinjer kan vara subtila och svårvärderade initialt och uppföljande undersökning med konventionell teknik eller annan teknik kan krävas för diagnos. En fraktur kan vara så komminut att den är svårvärderad, vilket kräver kompletterande undersökning med t ex datortomografi (DT).

Vid trauma med blödning i leden eller vid artrit med utgjutning i leden kan den utspända ledkapseln vid vissa ledundersökningar ses med konventionell röntgenundersökning, t ex knäled, armbågsled, fotled. Ett fettskikt finns i kapseln, som normalt är sammanfallen och döljer sig i fördjupningar ventralt och dorsalt. Om leden är utspänd av vätska syns dessa fettskikt dislocerade på röntgenbilden i sidoprojektion. Ett fynd med utspänd ledkapsel är ospecifikt, men vid trauma talar det starkt för förekomst av fraktur med blödning, även om fraktur inte kan diagnostiseras initialt.

Luxation i en led kan vara förenad med fraktur, som är svårvärderad initialt. Röntgenkontroll efter reposition är av värde för att se att om repositionen har lyckats samt att påvisa ev. fraktur. Luxation i axelleden är i 95 % av fallen ventral. Bakre luxationer är sällsynta och ofta svårdiagnostiserade. Kompletterande undersökningar med ytterligare vridningar eller datortomografi är ofta av värde.

Tidiga artritförändringar är svåra att värdera, medan förändringar i skelettet vid artrit och artros kan bedömas. Lokala förändringar i ledbrosk och mjukdelar kan inte utvärderas med konventionell röntgenundersökning.

Inlagring av calciumhaltiga salter i ledbrosk, hyalint brosk och ledkapsel kan ske vid s.k. pyrofosfatsynovit (CPPD). Förekomst av sådana mjukdelsförkalkningar kan dock förekomma både vid akut artrit och i lugnt skede utan artritsymptom Strukturförändringar i benet i form av tumördestruktion kan bedömas, medan subtilare förändringar, såsom tidig osteoporos, tidiga förändringar vid metabola sjukdomar samt inlagringssjukdomar kan vara svåra att urskilja.

Avancerad artrit i en led eller förstörd led efter fraktur kan i vissa fall behandlas med protes. Röntgenologisk kontroll av korrekt protesläge är viktig.

Strukturförändringar i benet i form av destruktion pga tumör eller infektion kan bedömas. Subtila förändringar t ex tidig osteoporos, tidiga förändringar vid metabola sjukdomar samt inlagringssjukdomar kan vara svåra att urskilja.

Skelettmognad kan accelereras vid lokal artrit, med mer avancerad skelettmognad än åldern anger.

UTRUSTNING
Utrustning som kan användas är takstativ, pendelbord eller mobil utrustning.

För bildframställning används direktdigital detektor alternativt befintliga bildplattor och bildplattesystem.

Kringutrustning: Kompressionsanordning anpassad till utrustning inklusive kuddar, gonadskydd, märken för sidoangivelse, benstöd, sandsäckar, snedkuddar

FUNKTIONS-, SÄKERHETS- OCH PRESTANDAKONTROLL SAMT KONTROLL AV STRÅLSKYDD

Principer
Medicinteknisk utrustning ska enligt Socialstyrelsens författning HSLF-FS 2021:52 vara säker, medicinskt ändamålsenlig och kontrollerad och korrekt installerade innan de används på patienter. Personalen ska vara utbildad på aktuell utrustning, bruksanvisningar och teknisk dokumentation ska vara tillgängliga. Utrustningen ska utrangeras när den inte längre får användas.

Leveranskontroll görs före första kliniska användningen av utrustningen. Denna omfattar alla parametrar och funktioner som påverkar bildkvalitet och stråldos och utgångsvärden tas fram för att användas som jämförelseunderlag vid kommande årliga kontroller.

Röntgenutrustning och tillhörande kringutrustning kontrolleras i enlighet med Strålsäkerhetsmyndighetens författning SSMFS 2018:5. Konstaterade avvikelser åtgärdas snarast av teknisk personal. Prestandakrav på utrustningen samt handlingsplan vid konstaterade avvikelser finns dokumenterat på Bild- och funktionsteknik (BFT).

Utförande
Rutiner och metoder för leveranskontroll, förebyggande underhåll, kalibreringskontroll samt strålskyddskontroll beskrivs i kvalitetsmanualen. I det medicintekniska inventariesystemet administreras felanmälan, felavhjälpan dokumenteras i ett åtgärdsregister och planerade kontroller och underhåll dokumenteras i ett underhållsregister. För periodiska kontroller finns en detaljerad beskrivning hos BFT.

Kontrollen av röntgenutrustningen utförs enligt SSM:s normer. Kontroll av stråldos och därmed relaterade parametrar utförs av Strålningsfysik.

Funktionen hos personliga strålskyddsutrustningar t ex blyförkläden kontrolleras årligen, se Strålskyddshandbok. Kontrollen dokumenteras.

Kalibrering av utrustningen ska ske enligt tillverkarens anvisningar.

Den dagliga kontrollen är att:
• samtliga lampor fungerar
• indikeringslampor fungerar
• sifferdisplayer fungerar
• samtliga enheter är klara för användning
• samtliga delar finns och är korrekt fastsatta.

FÖRBEREDELSER PÅ RÖNTGENAVDELNINGEN

Administrativa förberedelser
Med remissen som underlag ankomstregisteras patienten i RIS (Radiologiskt Informations System) i receptionen på röntgenavdelningen.

Speciella förberedelser
Kontrollera om eventuellt gips/bandage ska vara kvar vid undersökningen. I övrigt inga förberedelser.

Speciell läkemedelshantering Ingen speciell läkemedelshantering.

PATIENTFÖRBEREDELSER OCH -SÄKERHET

Kallelseinstruktioner

Se avsnitt "Remiss, kallelse och undersökning" i kvalitetsmanualen.

Patientförberedelser på vårdavdelning/remitterande instans

Förberedelse såsom att ta bort gips/bandage kan komma i fråga.

Patientsäkerhet

Se avsnitt "Patientsäkerhet" i kvalitetsmanualen.

Patienten ska aldrig lämnas obevakad i undersökningsrummet.

Patientidentifiering

Se avsnitt "Remiss, kallelse och undersökning" i kvalitetsmanualen.

Strålskydd

Röntgenundersökningen ska alltid utföras enligt ALARA-principen (as low as reasonably achievable), dvs så låg stråldos som möjligt med tillräcklig bildkvalitet för diagnos.

Allmänt om strålskydd finns att läsa i Strålskyddshandboken på Strålningsfysiks hemsida.

Hjälpande och stödjande personer En person som hjälper och stödjer patienten ska, om möjligt, lämna undersökningsrummet under bildtagning. Om patienten behöver stöd vid bildtagningen bör detta inte ges av röntgenpersonal. Gravid personal bör inte rutinmässigt bistå patienter under exponering. En stödjande person ska informeras om undersökningen och röntgensjuksköterskan ansvarar för att stråldosen blir så liten som rimligt möjligt.

Allmänt om stråldosreducerande åtgärder

Stråldosreducerande åtgärder:

Noggrann inbländning. God inbländning reducerar stråldosen från både primär och sekundär strålning till organ som ligger utanför det område som ska undersökas.
Korrekt centrering.
Exponering enligt aktuell exponeringstabell/lägsta möjliga dosnivå vid dosautomatik.
Exponering anpassad till objektets storlek.
Utjämningsfilter.
Kompression när patienten är kraftig och alltid (om möjligt) vid undersökning av organ i buk-bäckenregionen.
Bukläge medför ofta kompression. En minskning med tre centimeter tillåter en halvering av dosen.
Gonadskydd – alla män < 50 år om strålfältet är närmare än 5 cm från gonaderna.
Graviditetsfråga – alla kvinnor 15-50 år ska tillfrågas om eventuell graviditet vid undersökning av organ i buk-bäckenregionen. Om graviditet inte kan uteslutas ska undersökningen optimeras av radiolog, om möjligt skjutas upp eller konverteras till annan metod.
Ej fler projektioner eller bilder än vad som behövs för korrekt diagnos.
Orsaker till omtag analyseras och brister åtgärdas.

Strålskyddsåtgärder som kompression, gonadskydd och graviditetsfråga ska dokumenteras i RIS.

För de undersökningar för vilka Strålsäkerhetsmyndigheten har fastställt diagnostiska referensnivåer (DRN) (SSMFS 2018:5), bestäms stråldosen av sjukhusfysiker vid Strålningsfysik. Om stråldosen visar sig överskrida ska diagnostiska standardnivån (DSN) fastställas minst var tredje år samt efter ändringar av utrustning eller metod som kan påverka stråldosen till patienten (av sjukhusfysiker vid Strålningsfysik). Vid nyanskaffning av utrustning ska en ny bestämning ske. Om DSN visar sig överskrida DRN ska orsaken utredas och åtgärder vidtas för att minska stråldosen. Om den understigs ska orsaken utredas för att påvisa optimerad undersökning. Resultat dokumenteras och lämnas på anmodan till Strålsäkerhetsmyndigheten.

Allmänna rekommendationer för optimering av stråldos och bildkvalitet finns i European Guidelines on Quality Criteria for Diagnostic Radiographic Images (EUR 16260) och European Guidelines on Quality Criteria for Diagnostic Radiographic Images in Paediatrics (EUR 16261) vid konventionell respektive barnradiologi samt European Guidelines on Quality Criteria for Computed Tomography (EUR 12262) vid datortomografi.

UNDERSÖKNINGSPROCEDUR

Utförande

Börja med att kontrollera att rätt organ och rätt sida undersöks.

Undersökningsproceduren är samma för vuxna och barn om inte annat anges i den specifika metoden.

Patienten undersöks stående, sittande eller liggande.

Sidomarkering ska alltid göras. Markeringen ska helst placeras lateralt om det aktuella organet – väl synligt i bilden utan att skymma information.

Exponeringen ska vara adekvat så att hela det avbildade organet framställs och kan bedömas.

Exponeringstider, FDA och fokusval görs enligt rutin för respektive utrustning.

Vid val av detektor bör den minsta storlek användas, där aktuell kroppsdel ryms, för att få den optimala bildupplösningen.

Vid alla undersökningar kan speciellt anpassad bildtagning eller tomosyntes komma ifråga efter läkarordination. Undersökningsplan bestäms av läkare.

Följ anvisningarna för respektive metod för utförande.

Kriterier för korrekt bildframställning

Konventionell röntgenmetod för skelett bygger på att 2-dimensionella bilder framställer skelettet från minst två vinklar projicerade vinkelrätt mot varandra. Ju fler ben/leder som inkluderas i undersökningen, desto fler vinklingar behövs, ofta inåt-/utåtrotation eller kaudal/kranial vinkling beroende av ledens anatomiska läge räknat från första projektionen (frontal 0°).

Följ anvisningarna för respektive metod angående kriterier för korrekt bildframställning.

Bildkvalitet och exponering

God bildkvalitet uppnås genom:

korrekt centrering
adekvat inbländning
användande av elektroniskt eller manuellt utjämningsfilter på frontal och vridbilder
korrekt exponering (vid överexponering försvinner teckning i mjukdelarna och i skelettstrukturen)
korrekt exponeringsindex (varierar i namn och referensintervall beroende av leverantör av utrustning

Dokumentation

I RIS dokumenteras följande:

ID-kontroll
ansvarig för undersökningen
tidpunkt för påbörjad och avslutad undersökning
strålskyddsåtgärder - graviditet, gonadskydd och kompression
omvårdnadsdokumentation när avvikelse sker mot våra skriftliga rutiner
avvikelserapportering i separat system

Rengöring

Tvätta bildplatta/detektor utvändigt med ytdesinfektionsmedel efter varje patient. Undersökningsbord/madrass/lungstativ som varit i direkt patientkontakt torkas med ytdesinfektionsmedel mellan varje patient. Lakan byts efter varje patient då undersökningsbord använts. Kompressionsanordning och andra hjälpmedel skyddas med plast eller avtorkas med ytdesinfektionsmedel efter användning. Ta inte omväxlande i rent/orent. Sprita alltid händerna före och efter patientkontakt. Om smittrisk föreligger, följ anvisningar enligt Handboken för Hälso- och sjukvård med lokala anvisningar, se SUS intranät – Vårdhygien.

PATIENT - EFTERVÅRD
Ej aktuell för dessa undersökningar.

Patienten skickas hem från röntgenavdelningen eller till remitterande klinik eller annan eftervårdande klinik.

BILDBEARBETNING OCH ARKIVERING Alla bilder ska arkiveras rättvända och korrekt orienterade horisontellt/vertikalt. Alla bilder ska vara sidomärkta.
Ansvarig sjuksköterska ska:

kontrollera att bilderna är märkta med rätt ID och korrekt sidomarkering, om inte så är fallet ska felet rättas i enlighet med PACS-rutin för korrigering av felmärkta bilder
kontrollera att sidomarkering finns och tillföra sidomarkering om den ursprungliga sidomarkeringen syns dåligt eller saknas på bilden
kontrollera att sidomarkeringen stämmer med remissen
svara för att bilderna är rättvända
kontrollera att undersökningen presenteras rätt i visningsprotokoll
kontrollera SoS-kod och eventuellt editera koden
svara för att bilderna arkiveras i PACS

Ansvarig radiolog ansvarar för att:

egna mätningar/annoteringar som sparas medger eftergranskning
reformaterade/bildbehandlade bilder sparas till PACS

UTFORMNING AV UTLÅTANDE
Efter bildbearbetning får läkaren remissen för granskning av undersökningen och diktering. Granskande radiolog kontrollerar bilder och remiss med avseende på ID, organ och sidomarkering.

Utlåtandet ska innehålla en kort beskrivning av patologiska fynd och besvara frågeställningen.

Vid fraktur kan vinkelställning, förkortning, felställning beskrivas i mm/cm eller grader.

Vid tumör beskrivs eventuell destruktion, lokalisation, storlek, form och avgränsning (termer som permeativ, geografisk, sklerotisk, lytisk är praktiska).

Urkalkning är svår att värdera på vanliga röntgenbilder; bör beskrivas som att urkalkning föreligger/föreligger ej.

Vid långt utlåtande ska detta avslutas med en sammanfattning. Varje bild ska bedömas helt, även med avseende på bifynd av betydelse.

Se även "Regiongemensamma riktlinjer för radiologiska utlåtanden” på vårdgivare.skane.se, vårdriktlinjer, bild- och funktionsmedicin, vårdprogram och riktlinjer, radiologiska utlåtanden.

FELKÄLLOR

Följande vanliga felkällor bör uppmärksammas:

smutsiga eller slitna bildplattor/detektorer
fel patient, fel organ eller fel projektion
felaktig sidomärkning
otillräcklig inbländning
fel exponering
bristande överensstämmelse mellan ljusmarkering och röntgenfält
tekniska fel
rörelseoskärpa
fel val av bildbearbetningsprogram
kontrastgivande material såsom bandage, talk-, färg- och kalk-partiklar, m.m.

OLYCKSFALLSRISKER OCH ARBETSMILJÖPROBLEM

halk- och klämskador
huvudskador mot takstativ
fallrisk från undersökningsbord

MEDICINSKA KOMPLIKATIONER
Inga.

REFERENSER

Ballinger P W. (1991). Merrill´s Atlas of Radiographic Positioning and Radiologic procedures. (Vol 1). St Louis: Mosby.
Bergqvist T H. Imaging of Orthopedic Trauma. Raven Press, New York, 1991.
Bontrager K L. (1997). Textbook of Radiographic Positioning and Related Anatomy. St Louis: Mosby.
Grainger Allisons`s Diagnostic Radiology. A Textbook of Medical Imaging. Churchill Livingstone, London, 2001.
Greenspan A. Orthopedic Radiology: A Practical Approach. Lippincot, Williams & Wilkins, Philadelphia 2000.
Jónsson, E. Surgery of the rheumatoid shoulder, with special reference to cup hemiarthroplasty and arthrodesis. Thesis, Lund 1988.
Moeller T, Reif E. (2000). Pocket Atlas of Radiographic Anatomy. Thieme.
Moeller T, Reif E. (1997). Pocket Atlas of Radiographic Positioning. Thieme.
Movin A & Karlsson U. (1979). Skelettundersökningar. Stockholm: Svenska Bokförlaget.
Pavlov H. (1999). Orthopaedist´s guide to plain film imaging. Thieme.
Resnick R. Diagnosis of Bone and Joint Disorders. W B Saunders Company. 4th Edition. Philadelphia, 2002.
Richard H. et al. (1993). Imaging shoulder impingement. Skeletal Radiol 22: 555-561.

BILAGOR

Eventuella metodspecifika bilagor finns vid respektive metod.

STANDARDBILDTAGNING VID OLIKA FRÅGESTÄLLNINGAR

Frågeställning	Projektion
Vuxna - bäcken
Fraktur bäcken inklusive frakturkontroll, tumör, infektion, skelettförändringar	Bäcken frontalbild + Bäcken vridningar 30° (om det är svårt att vrida patienten – vinkla röntgenröret) Inlet-outletbilder tas endast på begäran
Myelom	Bäcken frontalbild
Acetabulumfraktur inklusive frakturkontroll	Bäcken frontalbild Bäcken vridningar 45° (Judetbilder)

Vuxna - höftled
Höftfraktur	Bäcken frontalbild Höftled frontalbild Höftled sidobild Om cervikal höftfraktur: Lägg till protesbäcken med mätkula mellan låren Om ej höftfraktur: Lägg till bäcken vridningar 30°
Preoperativt inför protesoperation	Protesbäcken (med mätkula mellan låren vid preoperativ utredning) – kulan placeras mellan benen på samma avstånd från britsen som trochanter major - bilden ska vara märkt med 30 mm (kulans diameter) Bäcken frontalbild om det inte är gjort inom det senaste året Höftled frontalbild med centrering som vid proteskontroll Höftled sidobild
Postoperativ kontroll efter protes, höftfrakturkontroll, protesluxation, proteslossning	Protesbäcken Höftled frontalbild med centrering som vid proteskontroll Höftled sidobild
Höftundersökning med långstammad protes eller efter operation med lång märgspik	Lägg till lårbensbilder samt undersökningskod för dessa
Artrit, artros, tumör, infektion, luxation, skelettförändringar, caputnekros	Bäcken frontalbild Höftled frontalbild Höftled sidobild Om grav artros: lägg till protesbäcken med mätkula Ahlbäcksvridningar enbart på ordination av radiolog
Höftimpingement (cam lesion, pincer lesion)	Bäcken frontalbild (centrerad på symfysens överkant) Höftled frontalbild Höftled sidobild Lauenstein aktuell sida På begäran tas Dunn view

Vuxna - sacrum/coccyx
Fraktur, skelettförändringar	Sacrum/coccyx - frontal övre Sacrum/coccyx - frontal nedre Sacrum/coccyx - sidobild

Vuxna - sacroiliacaleder
Artrit, artros, skelettförändringar	Bäcken frontalbild Sacroiliacaleder - inbländad frontal

Barn < 15 år - bäcken och höftled
Skelettförändringar (ospecifika), coxit, perthes, infektion, fyseolys (både pre- och postoperativt), osteochondrit, tumör	Bäcken frontalbild Lauenstein bilateralt (om inget annat anges i remiss)
Kongenital höftledsluxation, dysplasi	Bäcken frontalbild Lauenstein tas på läkarordination
Cristaapofyser, Risser	Cristaapofyser (Risser)
Fraktur och postop frakturkontroll	Projektion som vuxen om inte annat anges i remissen
Postoperativ kontroll efter proximal femurosteotomi	Höftled frontalbild Lauenstein aktuell sida
Postoperativ kontroll efter bäckenosteotomi	Bäcken frontalbild Bäcken vridningar 30°

Barn < 15 år - sacrum/coccyx och sacroiliacaleder	Som för vuxna ovan

UNDERSÖKNINGSPROCEDUR BÄCKEN, PROTESBÄCKEN, HÖFTLED, SACRUM/COCCYX, SACROILIACALEDER

Grundinställning - projektion:
Allmänt: Gonadskydd får inte skymma bäckenet
Bäcken frontalbild
Patienten i ryggläge Spinae iliaca anterior superior bilateralt på samma avstånd från detektorplanet Centralstrålen ca 4 cm kranialt om symfysens övre kant Båda benen inåtroterade så att tårna pekar mot varandra c:a 5° Alltid kompression utom vid fraktur eller kraftiga smärtor Vid utredning av höftimpingement ska centralstrålen centreras på symfysens överkant
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela bäckenet ska vara med på bilden. Symfysen och sacrums mitt i medellinjen. Hela trochanter major ska ses bilateralt.
Bäcken vridningar 30°
Patienten i ryggläge Vrid patienten 30° åt vardera håll Höger sida ner = högervridning Vänster sida ner = vänstervridning
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela bäckenet inklusive höfter och trochanter major ska ses bilateralt.
Bäcken vridningar 45° - Judetbilder
Patienten i ryggläge Vrid patienten 45° åt vardera håll
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela bäckenet inklusive höfter ska vara med på bilderna. Judetbilder – coccyx ska projiceras över caput femoris, hela bäckenet ska vara med.
Bäcken inlet-outlet - tas endast på begäran
Bild 1 - vinkla röret 40° cranialt ifrån Bild 2 - vinkla röret 40° caudalt ifrån	Inlet Outlet
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela bäckenet inklusive höfter ska vara med på bilderna.
Protesbäcken
Som bäcken frontalbild med centralstrålen c:a 6 cm nedom symfysens överkant Mätkula mellan låren (preoperativ undersökning)
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Acetabularcupen och all cement kranialt därom ska inkluderas. Proximala femur ska vara med på bilden, så att hela protesen med all cement är med (obs! undantaget protes med långt skaft). Preoperativt protesbäcken - båda höfter ska framställas i sin helhet, annars två bilder.
Höftled - frontalbild
Patienten i ryggläge Lårbenet bör vara inåtroterat c:a 5° Centrera mitt i ljumskvecket där arteria femoralis känns. Alltid kompression utom vid fraktur eller kraftiga smärtor
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Vid korrekt inåtrotation av femur syns fovea capitis och trochanter minor döljs.
Höftledsprotes - frontalbild
Som höftled frontalbild, men centrera 10-15 cm distalt om höftleden, så att protesen inklusive cement är med Om även separat distal femurfrontal (vid protes med lång stam) behöver tas ska undersökningskod för femur läggas till Ovanstående gäller även vid höftfraktur med osteosyntesmaterial
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Vid korrekt inåtrotation av femur syns fovea capitis och trochanter minor döljs. Proteskontroll: Hela protesen inklusive cement alternativt osteosyntesmaterialet ska vara med på bilden, vid behov även distal femurfrontal.
Höftled - sidobild
Benet i samma läge som frontalbilden Det andra benet böjs 90⁰och placeras i ett benstöd Centralstrålen 45⁰distalt ifrån mot det aktuella lårets insida, horisontell strålriktning Detektor placeras vinkelrätt mot centralstrålen Blända in! Använd ev. kil
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Välexponerad i höftleden med väl framställd acetabulum.
Höftledsprotes alternativt annat osteosyntesmaterial efter höftfraktur - sidobild
Som höftled sidobild, men centrera mer distalt så att hela protesen alternativt osteosyntesmaterialet inklusive eventuellt cement avbildas Om även separat distal femursidobild (vid protes med lång stam) behöver tas ska undersökningskod för femur läggas till Ovanstående gäller även vid höftfraktur med osteosyntesmaterial
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Välexponerad i höftleden med väl framställd acetabulum. Proteskontroll: Hela protesen inklusive cement alternativt osteosyntesmaterialet ska vara med på bilden, vid behov även distal femursidobild.
Lauenstein bilateralt (av bägge sidors lårbenshalsar)
Patienten plant på rygg med båda spinae på samma avstånd från detektorn Symfysen i samma sagittalplan som sacrums medellinje Knälederna böjs till rät vinkel och förs isär kraftigt med fotsulorna mot varandra Centralstrålen genom symfysens övre del Inbländad över höftlederna Båda höftleder om möjligt med på samma bild
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Symfysen och korsbenets mitt i medellinjen vid bilateral Lauenstein. Bilden ska inkludera femur ner till 4 cm nedom trochanter minor bilateralt.
Lauenstein (en höft)
Patienten i ryggläge Centrera i ljumsvecket Knäleden böjs till rät vinkel med hälen i kroppens medianplan
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Sidobild på proximala femur och frontalbild på acetabulum. Bilden ska inkludera femur ner till 4 cm nedom trochanter minor.
Dunn view
Patienten i ryggläge 45° höftflektion och 20° abduktion av aktuell höft (och 90° böjt knä) Centrera som Lauenstein
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Trochanter major får inte täcka collum.
Höfter - vridningar "Ahlbäck"
Patienten i stående eller liggande Vrid patienten 45º åt vardera hållet Centrera över symfysen Blända in/ut så att endast de båda höfterna finns med på båda bilderna Sätt märke på nedvridna höften
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Båda höfterna ska vara med på bilderna.
Sacrum/coccyx - övre (frontalbild vinklad kaudalt ifrån)
Patienten i ryggläge Vinkla röntgenröret 20º kaudalt ifrån Spinae iliaca anterior superior på samma avstånd från detektorplanet Centrera c:a 1 cm kranialt om symfysens övre kant Alltid kompression utom vid fraktur eller kraftiga smärtor
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela sacrum ska vara med. Bilden ska vara rak.
Sacrum/coccyx - nedre (frontalbild vinklad kranialt ifrån )
Patienten i ryggläge Vinkla röntgenröret 10º kranialt ifrån Spinae iliaca anterior superior på samma avstånd från detektorplanet Centrera c:a 3-4 cm kranialt om symfysens övre kant Alltid kompression utom vid fraktur eller kraftiga smärtor
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Nedre sacrum och coccyx ska vara med. Bilden ska vara rak.
Sacrum/coccyx - sidobild
Patienten i sidoläge Centrera i höjd med sacrums mitt
	Hela sacrum-coccyx ska vara med. Bilden ska vara rak.

Sacroiliacaleder - inbländad frontal
Patienten i ryggläge Vinkla röntgenröret 25º kaudalt ifrån Frontalbild inbländad över sacroiliacaleder inklusive L5 Alltid kompression utom vid fraktur eller kraftiga smärtor
	Kriterier för korrekt bildframställning
	SI-leder inklusive L5 ska vara med på inbländad bild.
Cristaapofyser (Risser)
Patient i ryggläge Palpera crista iliaca bilateralt Frontalbild inbländad över crista iliaca bilateralt
	Kriterier för korrekt bildframställning
	Hela crista iliaca ska vara med bilateralt.
Allmänt: Vid alla undersökningar kan tomosyntes komma ifråga efter läkarordination. Undersökningsplan bestäms av läkare. Följande inställning avseende snittjocklek gäller som standard för tomosyntes. Placera sidomärken utanför undersökningsområdet eftersom de ger stora artefakter. Bäcken och höftled : 3 mm